Tinos

Jag gick för motor till ön Tinos trots att jag lovat mig själv att det inte skulle bli något motortuffande i motvind. Då jag la till vid stadskajen märkte jag genast att Tinos var lite mer genuint grekiskt än de förra öarna. Känslan var lite som Kalamata bara mindre och prydligare. Här finns också fler gyros ställen. Jag promenerade upp till det väldiga klostret ovanför byn. Det var en spikrak gata som kändes längre och brantare än vad den egentligen var. Då jag närmade mig toppen fick jag syn på några flickor som kröp fram mot ingången på händer och knän. Tydligen en slags ritual de har här. På lördagkvällar i Vasa kan man ju få se någon som går på alla fyra men det är vanligen lite senare på kvällen och de är nog inte på väg till kyrkan.

I went by engine to Tinos even if I promised myself that there would be no more going by engine against the wind. When I was moored to the town quay I realized immedetly that Tinos was a little more genuine greek than the last islands. It felt like Kalamata just smaller and more tidy. There are also more gyros places here. I hiked up to the great monestary above the town. It was a long steep street to walk. When I approched the monestary I saw some girls that were crawling on their hands and knees towards the entrance. I suppose that it is some ritual they have here. Saturday evenings you can see kind of the same thing in Vasa but normally it is a little later in the evening and they are probably not on their way to the church.