Det första steget..

Efter många år av planering börjar det snart bli dags att kasta loss. Någon båt har vi fortfarande inte men vi har hittat några intressanta objekt nere i Spanien. Om några veckor är det dags att åka ner och inspektera en Jeanneau 37 från 2001 som borde kunna ta oss runt medelhavet under de närmaste åren.

Vägen hit har varit lång. Först att spara pengar, sluta jobba, avveckla firman, hyra ut huset, skaffa sig kunskap och erfarenhet om båt och navigation, ta hand om alla räkningar mm. Men det svåraste har varit att förbereda våra två katter Patsy och Jackie på de omställningar som väntar.

Afte many years of planning it is soon time to get into action. We do not have boat yet but we have found some interesting objects down in Spain. In a few weeks it is time to drive down and inspect a Jeanneu 37 from 2001 that probably could take us around the mediterranean the next few years.

It has been a long way to get here. First save money, stop working, quit the company, rent the house, to get knowledge and experience of navigation, take care of bills etc. But the most difficult thing has been to prepare our two cats Patsy and Jackie for the changes that will come.

torsdag 27 september 2012

A day as a cowboy







Ibland blir det tråkigt att bara hålla på med båten hela tiden och man behöver få lite omväxling. Efter flera dagars pysslande med segel och vinschar tyckte jag att det var dags att se mig omkring lite utanför marinan. Som gammal cowboy låg det naturligtvis nära till hands att ge mig ut på landsbygden och njuta av de öppna vidderna. Jag bad stallpojken sadla upp sin snabbaste hingst och gav mig sedan likt Clint Eastwood ut i vildmarken för att uppleva äventyret. På prärien är det dammigt och varmt och jag red mot stranden för att söka svalka för både mig själv och hästen. Att gamla takterna satt i fortfarande kände jag då jag rusade fram i full galopp längs den ändlösa sandstranden..

Sometimes it is boring to work with the boat all the time and you need a change. After many days struggle with sails and winches I thought that I have to look around a little outside the marina. As an old cowboy it came naturally for me to go out in the countryside and enjoy the great wide open. I asked the stable boy to saddle up his fastest horse and like Clint Eastwood I went out into the wilderness to face adventure. On the prairie it is hot and dusty so I rode towards the beach to find some shelter for me and my horse. That I still got the old skills I felt when I was galloping at full speed along the endless sandy beach..  

söndag 23 september 2012

Cave diving





Jag kunde inte låta bli att åka med och dyka nu då jag kommit igång på nytt. Det blev två dyk på samma dag. Det ena var vid ett rev och det andra vid några grottor och klippor. Jag var totalt 111 minuter under vattnet och som djupast var det 19 meter. Jag frös ganska rejält då jag kom upp efter det andra dyket och dykaräldsten såg rätt frusen ut han med.

I could not resist joining a diving trip now that I have started diving again. I made two dives in the same day. The first one was at a reef and the second one at some caves and cliffs. Totally I spent 111 minutes under water and the deepest point was 19 meters. I was really cold when I got up after the second dive and the divemaster looked pretty frozen too.  

fredag 21 september 2012

Kusadasi


Från Cesme blev det att gå för motor till det näraliggande Agritar Limani eftersom jag inte ville betala för en natt till i den lyxiga men dyra marinan. I stället fick jag ankra inne i en skyddad vik och seglade följande morgon vidare i fin medvind. Gennakern gav Martha bra fart ända fram till nästa ankarvik Teos Limani. Här passade jag på att gå iland på morgonen och spatsera bland de antika ruinerna ända bort till den muromgärdade staden Sigacik. Sedan seglade jag vidare i frisk medvind till Cam Limani där jag tänkte ankra ännu en natt. Men då jag startade motorn upptäckte jag att generatorn slutat ladda. Jag insåg att strömmen jag hade kvar i batterierna knappast skulle räcka till att köra ankarspelet. Vinden dog ut samtidigt och jag beslöt mig för att försöka hinna fram till marinan i Kusadasi innan mörkret.

From Cesme I went by engine to Agritar Limani because I did not want to pay for another night in the luxurios but expensive marina. Instead I anchored in a bay and sailed on the next morning with the wind from the back. The gennaker gave Martha good speed all the way to the next anchorage at Teos Limani. The next morning I went ashore for a stroll among the antique ruins all the way to the walled town of Sigacik. At noon I sailed on with good speed to Cam Limani where I was about to anchor for the night. When I turned the engine on I realized that the alternator had quit charging. I knew that I did not have enough power in the batteries to run the anchor windlass. The wind died att the same moment and I decided to make a go for the marina in Kusadashi in order to reach there before dusk.

måndag 17 september 2012

Cesme


Det har varit dåligt med vind och jag har gått en hel del för motor. Idag kom jag fram till Cesme. Marinan är verkligen otroligt fin och jag förstår de som trivs bäst här i Turkiet. Bekvämt liv att bara gå för motor mellan fina marinor.. Cesme ligger mitt emot Khios. På grund av den omfattande byrokratin då man ska byta land är det bäst att hållas kvar i Turkiet ett tag.

I had little wind and have to use the engine a lot. Today I arrived in Cesme. The marina is really luxourios and I understand people who love it here. A comfortable life to just go by engine from one nice marina to another.. Cesme is just right in front of Chios. Because of the enormous paperwork it takes to change country I prefer to stay in Turkey for a while.

lördag 15 september 2012

Denizköy




Jag fick röra på mig lite trots att det inte var någon vind. Batterierna behövde laddas och jag hade tröttnat på Dikili. Jag gick därför för motor en bit söderut och hittade av en slump ankarplatsen i Denizköy. Någon kanske funderar varför jag seglar söderut? Det beror på att jag tyckte att vädret i Istanbul och svarta havet inte längre är så lockande den här årstiden och hoppas nu på att få lite sommarvärme i trakterna kring Marmaris.

I had to move even if I had no wind. I needed to charge the batteries and I got tiered of Dikili. Therefore I went south by engine and found the anchorage in Denizköy. Somebody may wonder why I sail towards the south? It is because I thought that the weather in Istanbul and the black sea is not that tempting anymore this time of year. I hope to find some summer temperatures close to Marmaris.

fredag 14 september 2012

Dikili


Jag gick ut ur marinan så fort pappersarbetet var avslutat och ankrade i en vik utanför Ayvalik. Nästa dag seglade jag trots sydliga vindar och motström vidare till Dikili där jag ankrade utanför hamnen. Här ska det tydligen vara stor fest i kväll så får se om jag orkar masa mig ut på byn en sväng.

I left the marina as soon as the paperwork was completed and anchored in a bay outside of Ayvalik. Next day I sailed against the southwind and the current to Dikili were I anchored outside the harbour. They have a big party tonight so maybe I have to go and have a look in the town later.

tisdag 11 september 2012

Ayvalik


Vinden lugnade ner sig lite och jag kunde segla över till Ayvalik i Turkiet. Sista biten friskade det i ordentligt och jag fick ta ett rev i seglet. Då jag la till i den välskötta och svindyra marinan var det två från marinan som hjälpte mig. Sedan vidtog en omfattande byråkrati som jag nog ännu inte sett slutet på. Hoppas att jag kan segla vidare i morgon då det ser ut som om jag kan få riktigt gynsamma vindar upp till dardanellerna.

The wind calmed down a bit and I could sail over to Ayvalik in Turkey. The last distance the wind picked up and I had to take a reef in the mainsail. When I moored in the well run and expensive marina there were two from the staff that helped me. Then started a huge amount of  paperwork that I probably have not seen the end of. I hope to be able to sail on tomorrow because it looks like I could get some really nice winds all the way to the dardanelles.


lördag 8 september 2012

Plomari


Så här ser ouzo-huvudstaden Plomari ut från havet. Vi hittade inget ouzo bränneri men det var ändå intressant att se sig om i den gamla stadskärnan. Båtgrannen tappade tanklocket i sjön och yrkesdykaren fick hoppa i och plocka upp det. Som betalning fick jag en flaska vin som nog ska smaka gott någon kväll. Det var nära att jag skulle ha fiskat upp en bläckfisk till lunch. Den krälade nästan självmant upp på kajen men trillade sedan ner i vattnet igen. Från Plomari seglade vi tillbaka till Mytilini. Det blåste 12-14 m/s och i dag kom det kulingvarning på navtex.

This is what the ouzo-capital Plomari looks like from the sea. We did not find a ouzo destillery but the old town was nice to walk around in. The boat next to us dropped their fuel cap overboard and the proffessional diver had to fetch it for them. I recieved a bottle of wine as payment and I´m sure it will taste good some evening. I almost caught an octopus for lunch. It crawled up the edge of the quay but then fell back into the sea. From Plomari we sailed back to Mytilini. We had wind 12-14 m/s and today we recieved a gale warning on navtex.

onsdag 5 september 2012

Mithimna-Sigri-Polikhnitos




Vi har nu seglat runt västra udden på ön och ligger ankrade inne i den stora vik som ligger mitt på Lesvos. Vi har sett delfiner varje dag och hunnit bli bortkörda av kustbevakningen från grekiska flottans brygga i Sigri. I min guidebok står det att man får lägga till där.. I dag är det vindstilla men till veckoslutet ska det börja blåsa rejält enligt prognosen.

We have passed around the west part of the island and are now anchored inside the big lagoon right in the middle of Lesvos. We have seen dolphins every day and we have been chased away from the harbour of Sigri by the hellenic coast guard. The quay belonged to the navy but according to my guidebook you are allowed to moor there.. Today we have no wind but in the weekend the forecast says it will be near gale.

måndag 3 september 2012

Mithimna


Efter nio dagar i hamn i Mytilini var det skönt att komma ut på havet igen. Vi seglade till Mithimna på norra Lesvos och det blev att kryssa hela sträckan. Då vi kom fram var det mörkt och den lilla hamnen var full med båtar. Vi fick lägga oss långsides med en annan båt. Så fort trossarna var fastknutna skyndade vi oss att hitta en taverna som det fanns många att välja mellan i den här hamnen.

After spending nine days in the harbour of Mytilini it was pleasant to be sailing again. We sailed to Mithimna on the north shore of Lesvos and we had to sail closehauled all the way. When we arrived it was already dark and the tiny harbour was packed with boats. We had to go alongside another yacht. As soon as the mooringlines were tightened we rushed to find a taverna we and there were many to choose from in this harbour.

lördag 1 september 2012

Mytilini Castle






Jag ligger fortfarande kvar i Mytilini. Det har blåst hårt ute i det smala sundet mellan Lesvos och det turkiska fastlandet. De båtar som kom in samtidigt ligger också kvar. Mytilini är ändå en rätt stor stad och det finns en del att se och göra. En dag gick jag upp till den gamla borgen ovanför byn. Mest har jag pysslat med båten tvättat och provianterat. Jag kom också på att jag inte har någon "Q" flagga, en gul flagga som ska hissas då man ska klarera in i Turkiet. Jag fick som tur var tag på en gul t-shirt som jag får hissa då det blir dags. Hoppas att tullarna godkänner det.

I´m still in Mytilini. There has been a lot of wind in the narrow channel between Lesvos and the turkish mainland. The yachts that arrived here at same time as me are still here too. Mytilini is quite a big town and there are things to see and do. One day I hiked up too the old castle situated on a small hill. I have fixed things in the boat, done laundery and bought food and water. I realized that I have no "Q" flag, a yellow flag needed when  I have to clear in to Turkey. I had to buy a yellow t-shirt for that purpose. I hope that the customs will approve it.