God Jul! Merry Christmas!

Vi fick riktigt härligt julväder i år jämfört med förra året. I morse var det -22 grader kallt och man tvekar innan man vågar sticka näsan utanför dörren. Så här vacker var himlen i går kväll.God jul!

We have really nice weather this christmas compered to last year. This morning it was -22 degrees below zero and one hesitates to go outdoors. This is how beautiful the sky was last night. Merry christmas!  

Cooking

Julskinkan har åkt in i ugnen och katterna håller vakt i köket.De verkar fullständigt övertygade om att skinkan tillreds enbart för deras skull. Vilken besvikelse då kattmatspåsarna åker fram på själva julafton..

The christmas ham is in the oven and the cats are patrolling the kitchen. They seems to be absolutly convinced that the ham is prepared exclusively for them. What a disappointment when they get their standard cat-food on christmas eve..  

Winter!

Vintern är här men det betyder ju inte att man måste sluta bada. Jag fick jobba ett tag för att hugga upp en vak i isen men oj vad uppfriskande det är med ett dopp. Vi har tagit fram skidorna och tog i dag en premiärtur ut på isen. Det var vindstilla och solen tittade fram en stund. Saknar jag medelhavet? Ja, ibland..

The winter has arrived but that doesent mean that one can´t take a bath. It was a bit of work to cut up a hole in the ice but oh so refreshing with a bath. We went cross-country skiing on the ice today. It was calm and even a bit sunny for a while. Do I miss the mediterranean? Yes, sometimes..

O´Mallys

Lillajulfesterna har börjat och förra helgen blev det att ta en barrunda i Vasa. O´Mallys är Vasas enda Irländska pub och här blir jag bjuden på öl av Christoffer som jag brukar spela golf med. Det är verkligen bra drag på byn så här just före jul.

Det har stormat rejält på finska viken förra veckan. På nyheterna berättade man att det blåst 26 m/s och i byarna upp till 36 m/s. Vågorna var som högst 9,6 meter. Till och med passagerarfärjorna hade problem.

Efter lågtrycket passerat kom vintern med fart. Den 19 november spelade jag min sista runda golf. Den veckan var det ännu +7 grader någon dag. Fredagen den 30 november såg jag då sista båten kom in i småbåtshamnen och fick kämpa en lång stund för att ta sig fram genom isen. Idag den 4 december såg jag för första gången människor som gick på isen precis där båten var i fredags. Det är i skrivande stund -17 grader kallt. Jag ska nog börja kolla efter flyg till Turkiet snart!

The season for Christmas parties has started and I had to check out the bars of Vasa last weekend. O´Mallys is the only Irish pub in Vasa and on the picture is Christoffer who I use to play golf with. It is really a great time to go out just before Christmas.

There has been a storm in gulf of Finland last week. At the news they told that there has been winds of 26 m/s and gusts up to 36 m/s. There were waves up to 9,6 meters. Even the big cruiseships had problems.

After the lowpressure the winter arrived with speed. The 19 of november I played the last round of golf. That week we had up to +7 some day. Friday the 30 of november I spotted the last boat to enter the marina. It had to struggle fore a long time with the ice that already covered the sea. Today the 4 of december  I saw people walking on the ice exactly where the boat was last friday. It is today -17 degrees below zero. I will start looking for a flight to Turkey soon!

Last game?

Otroligt nog hade vi riktigt fint väder i måndags. Jag passade förstås på och spelade 9-hål på Vasa golf. Det var inte ens ändrat till vintergreen ännu. Temperaturen var dock bara några plusgrader och jag började fundera på om min kraftfulla sving kunde medföra att klubbskaften av grafit riskerade gå av ifall de blir försvagade av kylan. Jag funderar därför på att spela nästa runda med mina gamla stålskaft klubbor om det blir någon mer runda i år.

Incredible but we had really nice weather last monday. I took the opportunity and went to play 9-hole at Vasa golf. They have not yet changed to wintergreen. The temperature was just a few degrees above zero and I started to wonder if my powerful swing could cause the graphit shaft golf clubs to break because it could get fragile in low temperatures. I will probably use my old steel shaft clubs next round if there will be any next round this year.

The most boring time of year

Det blåste ca 12 m/s på kråkfjärden i dag och dessutom kom det en del regn. November är den värsta tiden om året att vara i Finland enligt min åsikt. Det är för blött för att spela golf och man kan ännu inte skida eller skrinna på isen. Simmhallen eller gymet är nästan de enda alternativ som finns om man vill röra på sig en regnig dag. Annars får man göra som katterna och ta en siesta medan man väntar på bättre väder.

We had about 12 m/s at the sea outside Vasa today and it was raining. November is the whorst month of the year to be in Finland. It is too wet for golf and one can not yet ski or skate. The public indoor pool or the gym are the only alternetives to get some exercise a rainy day like today. Otherwise one have to so like our cats and sleep siesta while waiting for better weather.

Last minute golf

Sedan jag kom hem till Vasa har jag hunnit spela några rundor golf. Golfandet är förklaringen till varför bloggandet blivit lidande den senaste tiden. I dag var det +2 grader på golfbanan och när jag var klar med sista hålet började det snöa. Så här så det ut på gården då jag kom hem idag.

Since I came back to Vasa I have found the time to play a few rounds of golf. The golfing is the reason why I have not updated my blog lately. Today the temperature was +2 degrees at the golf course and when I finished the last hole it begun to snow. This is what our garden looked like when I returned back home this afternoon..  

Istanbul

Äntligen tog jag mig till Istanbul men inte med båt som jag först hade tänkt mig. Istället tog jag flyg från Izmir och tillbringade tre nätter på ett billigt hotell i den något nedgågna stadsdelen yenikapi. Med lokaltåget tog man sig dock snabbt, billigt och smidigt till de mera turistvänliga delarna av staden som sultanahmet och beyoglu. Det sägs att det bor ca 16 miljoner invånare i Istanbul men ändå kändes det inte så stort. Först då jag en kväll tog hissen upp till en bar högst uppe i en skyskrapa fick jag en se riktigt imponerande vyer. Min mobilkamera fungerar inte så bra i mörker så några bilder därifrån blev det inte. Däremot smuttade jag i mig sommarens hittils dyraste gin-tonic för 27 turkiska lire.

Finally I reached Istanbul but not by boat as I first intended to. Instead I took a flight from Izmir and spent tree nights in a cheap hotel in the slightly run-down part of town called yenikapi But with the local train one could easily reach the more touristic oriented sultanahmet and beyoglu. It is estimated to live around 16 million people in Istanbul but it did not really felt that big. Not before I took the elevator up to a roof-top bar in a sky-scraper I saw some really impressing wievs. My mobile phone camera is not functioning well for night pictures so I have no photos from there. But I drunk the most expensive gin-tonic so far this summer for 27 turkish lira. 

A day as a cowboy

Ibland blir det tråkigt att bara hålla på med båten hela tiden och man behöver få lite omväxling. Efter flera dagars pysslande med segel och vinschar tyckte jag att det var dags att se mig omkring lite utanför marinan. Som gammal cowboy låg det naturligtvis nära till hands att ge mig ut på landsbygden och njuta av de öppna vidderna. Jag bad stallpojken sadla upp sin snabbaste hingst och gav mig sedan likt Clint Eastwood ut i vildmarken för att uppleva äventyret. På prärien är det dammigt och varmt och jag red mot stranden för att söka svalka för både mig själv och hästen. Att gamla takterna satt i fortfarande kände jag då jag rusade fram i full galopp längs den ändlösa sandstranden..

Sometimes it is boring to work with the boat all the time and you need a change. After many days struggle with sails and winches I thought that I have to look around a little outside the marina. As an old cowboy it came naturally for me to go out in the countryside and enjoy the great wide open. I asked the stable boy to saddle up his fastest horse and like Clint Eastwood I went out into the wilderness to face adventure. On the prairie it is hot and dusty so I rode towards the beach to find some shelter for me and my horse. That I still got the old skills I felt when I was galloping at full speed along the endless sandy beach..  

Cave diving

Jag kunde inte låta bli att åka med och dyka nu då jag kommit igång på nytt. Det blev två dyk på samma dag. Det ena var vid ett rev och det andra vid några grottor och klippor. Jag var totalt 111 minuter under vattnet och som djupast var det 19 meter. Jag frös ganska rejält då jag kom upp efter det andra dyket och dykaräldsten såg rätt frusen ut han med.

I could not resist joining a diving trip now that I have started diving again. I made two dives in the same day. The first one was at a reef and the second one at some caves and cliffs. Totally I spent 111 minutes under water and the deepest point was 19 meters. I was really cold when I got up after the second dive and the divemaster looked pretty frozen too.  

Kusadasi

Från Cesme blev det att gå för motor till det näraliggande Agritar Limani eftersom jag inte ville betala för en natt till i den lyxiga men dyra marinan. I stället fick jag ankra inne i en skyddad vik och seglade följande morgon vidare i fin medvind. Gennakern gav Martha bra fart ända fram till nästa ankarvik Teos Limani. Här passade jag på att gå iland på morgonen och spatsera bland de antika ruinerna ända bort till den muromgärdade staden Sigacik. Sedan seglade jag vidare i frisk medvind till Cam Limani där jag tänkte ankra ännu en natt. Men då jag startade motorn upptäckte jag att generatorn slutat ladda. Jag insåg att strömmen jag hade kvar i batterierna knappast skulle räcka till att köra ankarspelet. Vinden dog ut samtidigt och jag beslöt mig för att försöka hinna fram till marinan i Kusadasi innan mörkret.

From Cesme I went by engine to Agritar Limani because I did not want to pay for another night in the luxurios but expensive marina. Instead I anchored in a bay and sailed on the next morning with the wind from the back. The gennaker gave Martha good speed all the way to the next anchorage at Teos Limani. The next morning I went ashore for a stroll among the antique ruins all the way to the walled town of Sigacik. At noon I sailed on with good speed to Cam Limani where I was about to anchor for the night. When I turned the engine on I realized that the alternator had quit charging. I knew that I did not have enough power in the batteries to run the anchor windlass. The wind died att the same moment and I decided to make a go for the marina in Kusadashi in order to reach there before dusk.

Cesme

Det har varit dåligt med vind och jag har gått en hel del för motor. Idag kom jag fram till Cesme. Marinan är verkligen otroligt fin och jag förstår de som trivs bäst här i Turkiet. Bekvämt liv att bara gå för motor mellan fina marinor.. Cesme ligger mitt emot Khios. På grund av den omfattande byrokratin då man ska byta land är det bäst att hållas kvar i Turkiet ett tag.

I had little wind and have to use the engine a lot. Today I arrived in Cesme. The marina is really luxourios and I understand people who love it here. A comfortable life to just go by engine from one nice marina to another.. Cesme is just right in front of Chios. Because of the enormous paperwork it takes to change country I prefer to stay in Turkey for a while.

Denizköy

Jag fick röra på mig lite trots att det inte var någon vind. Batterierna behövde laddas och jag hade tröttnat på Dikili. Jag gick därför för motor en bit söderut och hittade av en slump ankarplatsen i Denizköy. Någon kanske funderar varför jag seglar söderut? Det beror på att jag tyckte att vädret i Istanbul och svarta havet inte längre är så lockande den här årstiden och hoppas nu på att få lite sommarvärme i trakterna kring Marmaris.

I had to move even if I had no wind. I needed to charge the batteries and I got tiered of Dikili. Therefore I went south by engine and found the anchorage in Denizköy. Somebody may wonder why I sail towards the south? It is because I thought that the weather in Istanbul and the black sea is not that tempting anymore this time of year. I hope to find some summer temperatures close to Marmaris.

Dikili

Jag gick ut ur marinan så fort pappersarbetet var avslutat och ankrade i en vik utanför Ayvalik. Nästa dag seglade jag trots sydliga vindar och motström vidare till Dikili där jag ankrade utanför hamnen. Här ska det tydligen vara stor fest i kväll så får se om jag orkar masa mig ut på byn en sväng.

I left the marina as soon as the paperwork was completed and anchored in a bay outside of Ayvalik. Next day I sailed against the southwind and the current to Dikili were I anchored outside the harbour. They have a big party tonight so maybe I have to go and have a look in the town later.

Ayvalik

Vinden lugnade ner sig lite och jag kunde segla över till Ayvalik i Turkiet. Sista biten friskade det i ordentligt och jag fick ta ett rev i seglet. Då jag la till i den välskötta och svindyra marinan var det två från marinan som hjälpte mig. Sedan vidtog en omfattande byråkrati som jag nog ännu inte sett slutet på. Hoppas att jag kan segla vidare i morgon då det ser ut som om jag kan få riktigt gynsamma vindar upp till dardanellerna.

The wind calmed down a bit and I could sail over to Ayvalik in Turkey. The last distance the wind picked up and I had to take a reef in the mainsail. When I moored in the well run and expensive marina there were two from the staff that helped me. Then started a huge amount of  paperwork that I probably have not seen the end of. I hope to be able to sail on tomorrow because it looks like I could get some really nice winds all the way to the dardanelles.

Plomari

Så här ser ouzo-huvudstaden Plomari ut från havet. Vi hittade inget ouzo bränneri men det var ändå intressant att se sig om i den gamla stadskärnan. Båtgrannen tappade tanklocket i sjön och yrkesdykaren fick hoppa i och plocka upp det. Som betalning fick jag en flaska vin som nog ska smaka gott någon kväll. Det var nära att jag skulle ha fiskat upp en bläckfisk till lunch. Den krälade nästan självmant upp på kajen men trillade sedan ner i vattnet igen. Från Plomari seglade vi tillbaka till Mytilini. Det blåste 12-14 m/s och i dag kom det kulingvarning på navtex.

This is what the ouzo-capital Plomari looks like from the sea. We did not find a ouzo destillery but the old town was nice to walk around in. The boat next to us dropped their fuel cap overboard and the proffessional diver had to fetch it for them. I recieved a bottle of wine as payment and I´m sure it will taste good some evening. I almost caught an octopus for lunch. It crawled up the edge of the quay but then fell back into the sea. From Plomari we sailed back to Mytilini. We had wind 12-14 m/s and today we recieved a gale warning on navtex.

Mithimna-Sigri-Polikhnitos

Vi har nu seglat runt västra udden på ön och ligger ankrade inne i den stora vik som ligger mitt på Lesvos. Vi har sett delfiner varje dag och hunnit bli bortkörda av kustbevakningen från grekiska flottans brygga i Sigri. I min guidebok står det att man får lägga till där.. I dag är det vindstilla men till veckoslutet ska det börja blåsa rejält enligt prognosen.

We have passed around the west part of the island and are now anchored inside the big lagoon right in the middle of Lesvos. We have seen dolphins every day and we have been chased away from the harbour of Sigri by the hellenic coast guard. The quay belonged to the navy but according to my guidebook you are allowed to moor there.. Today we have no wind but in the weekend the forecast says it will be near gale.

Mithimna

Efter nio dagar i hamn i Mytilini var det skönt att komma ut på havet igen. Vi seglade till Mithimna på norra Lesvos och det blev att kryssa hela sträckan. Då vi kom fram var det mörkt och den lilla hamnen var full med båtar. Vi fick lägga oss långsides med en annan båt. Så fort trossarna var fastknutna skyndade vi oss att hitta en taverna som det fanns många att välja mellan i den här hamnen.

After spending nine days in the harbour of Mytilini it was pleasant to be sailing again. We sailed to Mithimna on the north shore of Lesvos and we had to sail closehauled all the way. When we arrived it was already dark and the tiny harbour was packed with boats. We had to go alongside another yacht. As soon as the mooringlines were tightened we rushed to find a taverna we and there were many to choose from in this harbour.

Mytilini Castle

Jag ligger fortfarande kvar i Mytilini. Det har blåst hårt ute i det smala sundet mellan Lesvos och det turkiska fastlandet. De båtar som kom in samtidigt ligger också kvar. Mytilini är ändå en rätt stor stad och det finns en del att se och göra. En dag gick jag upp till den gamla borgen ovanför byn. Mest har jag pysslat med båten tvättat och provianterat. Jag kom också på att jag inte har någon "Q" flagga, en gul flagga som ska hissas då man ska klarera in i Turkiet. Jag fick som tur var tag på en gul t-shirt som jag får hissa då det blir dags. Hoppas att tullarna godkänner det.

I´m still in Mytilini. There has been a lot of wind in the narrow channel between Lesvos and the turkish mainland. The yachts that arrived here at same time as me are still here too. Mytilini is quite a big town and there are things to see and do. One day I hiked up too the old castle situated on a small hill. I have fixed things in the boat, done laundery and bought food and water. I realized that I have no "Q" flag, a yellow flag needed when  I have to clear in to Turkey. I had to buy a yellow t-shirt for that purpose. I hope that the customs will approve it.  

Mytilini

Vinden bestämde att jag skulle segla norrut till egeiska havets tredje största ö Lesvos. Det innebär att Istanbul ligger frestande nära, även om det blir motvind och starka strömmar då man ska passera genom Dardanellerna in på Marmarasjön. Istanbul vill man ju inte gärna missa. Men det är aldrig bra att planera för mycket då man seglar. Först blir det att segla runt Lesvos och se vad det finns för intressanta saker här.

The winds decided that I should sail north towards Lesvos, the third largest island in the aegean. That means that Istanbul is not too far away even if it is against the winds and strong currents when you have to pass trough the Dardanelles into the sea of Marmara. Istanbul is a place not to be missed. But it is never good to make too many plans when you are sailing. First I will sail around Lesvos to see what interesting things there are to see here.

Nisos Oinoussa

                                         
Från Psara blev det 35 sjömil till den lilla ön Oinoussa som ligger strax nordost om Khios. Jag fick plats långsides med kajen i färjehamnen. Det har blivit mycket seglande de senaste dagarna och det märks att man börjar bli trött. I Psara snubblade jag på en tross och föll nästan i vattnet då jag skulle föra i land soporna. Jag höll en glasburk i handen som krossades mot kajen och jag fick skärsår på höger arm av glassplitter. I går var jag nära att gå på en grynna som var dåligt utmärkt på sjökortet. Jag tittade på en skogsbrand som härjade på Khios medan Martha rusade fram i 6 knop och då jag råkade titta framåt såg jag på färgen på vattnet att det var ett grund rakt framför. Jag hann ändra kurs i god tid men det kunde ha slutat riktigt illa.

From Psara I sailed 35 miles to the tiny Island of Oinoussa that is situated northeast of Chios. I found a place alongside in the ferryharbour. I have sailed a lot the last days and I realize that I´m getting tiered. In Psara i fell over a mooring line when I was jumping ashore to throw away some garbage.I held a glass jar in my hand and got some wounds in my arm from the shattered glass. Yesterday I was close to hit a underwater reef that was not very well marked in the electronic sea chart. I was watching a forrest fire on Chios while Martha was sailing on at 6 knots and when I looked forward I saw that there was something in the water just in front of me. I had time to change course but it could have ended really badly.

Psara

Martha har korsat egeiska havet och ligger nu tryggt förtöjd i Psara utanför Khios. Jag seglade först från Skopelos till Skyros där jag ankrade i en liten vik på sydsidan. Sedan startade jag tidigt nästa morgon och seglade över till den lilla ön Psara utanför Khios. Totalt blev det en seglats på nästan 100 sjömil på två dagar! Jag har haft fin sidovind och kunnat segla hela vägen med god fart.

Martha has crossed the aegean sea and is now moored in Psara close to Chios. I first sailed from Skopelos to Skyros where I anchored in a small bay on the south side. Then I started early in the morning and sailed to the small island of Psara next to Chios. Totally a journey of almost 100 miles in two days! I had nice wind from the side and have sailed all the way with good speed.

New destination

Det ser ut att bli för mycket motvind och motström att ta sig till Istanbul den här årstiden. Senare på hösten kan man kanske få sydliga vindar men inte nu. Jag har därför börjat fundera på att segla sydost mot Khios i stället. I går genomförde jag mitt tredje dyk för i år. Vi gick ner till 28 meters djup och var under ytan i 46 minuter. Därnere såg jag två förvuxna abborrar som jagade småfisk. Jag tog min dykarexamen 1985 och inser nu att utbildningen då var ganska mycket mera omfattande än den är i dag. Mina dykkamrater undrade om jag hade blivit skolad hos Navy Seals..

It seams to be too much wind and currents for me to sail all the way to Istanbul this time of year. Later in the autumn one can have winds from the south but not now. Therefore I´m thinking to sail towards southeast and Khios instead. Yesterday I made my third dive for this season. We went down to 28 meters and stayed below the surface for 46 minutes. Down there I saw two big groupers chasing small fish. I took my divers certificate in 1985 and back then it was far more difficult than today. My diving partners were wondering if I had been trained by the Navy Seals..

Steni Vala

Efter mitt andra misslyckade försök att ta mig till Limnos seglade vi tillbaka till norra sporaderna och gick in i Steni Vala på Alonnisos. När vi skulle backa in mot kajen märkte jag att djupet inte räckte till och vi bestämde oss för att gå in med fören först. När vi skulle ta upp ankaret kom bara kedjan upp och jag fick dyka ner till ca 10 meters djup med ett rep för att kunna fiska upp ankaret igen. Vi har haft några dagar med moln och risk för regn och åska. Det är riktigt skönt.

After my second failed attempt to reach Limnos we had to return to the northern sporades and went into the harbour at Steni Vala on Alonnisos. When we were about to moor stern to the town quay I noticed that it was not deep enough and we decided to go bows to. When we winched up the anchor we just got up the chain and I had to dive down to approximatly 10 meters deep to tie a rope to the anchor and haul it up. We have had a few days with clouds and risk of rain and thunderstorms. It feels really great.

Kimi

Vindgudarna har varit på vår sida och vi seglade till Kimi på Evia. Ön är Greklands näst största men få turister hittar hit. Det blev en svettig promenad från hamnen upp till byn. Nästa dag seglade vi till Skyros och hade fortfarande bra vind. Vi gick in i Linaria och firade lördagkvällen med en stor fisktallrik och vitt vin.

The vind gods have smiled at us and we sailed  to Kimi on the island of Evia. The island is the second largest in Greece but quite unknown to tourists. We had a hot walk up to the village from the harbour. The next day we sailed on to Skyros and still had good wind. We went in to Linaria and celebrated saturday evening with a big fishplate and whitewine.

Scubadiving

Jag har inte dykt på ett tag och tyckte det skulle vara roligt att friska upp färdigheterna. Mitt certificat är utfärdat 1985 och det var med viss tvekan som jag godkändes av divemastern. Men i dag genomförde jag ett 35 minuter långt dyk ner till ett djup av 22 meter. Jag har ju snorklat en del de senaste åren men det känns verkligen speciellt att kunna vara nere på djupet länge och simma omkring med fiskarna.

I have not been diving for a while and I thought it might be fun to do a refreschment course. My certificate is from 1985 and the divemaster looked a bit doubtful before I was accepted. But today I did a 35 minutes long dive down to 22 meters. I have been snorkeling a lot the last years but there really is a special feeling to be able to stay in the deep for long and swim with the fishes.